﻿För att ringen här såväl som annorstä-
des skall hafva en framtid och kunna upp-
fylla det med densamma afsedda ändamå-
let, är det nödvändigt att män ur kropps-
arbetarnes <i>egen klass</i> taga saken om hand,
män som arbetarne personligen känna och
till hvilka de hafva ett obetingadt förtro-
ende, ty utan förtroende föres ingenting
framåt. Ibland arbetareklassen känna vi
en hel del tänkande män, som böra vara
fullt lämplige härtill och enligt vår mening
bör det <i>icke</i> vara arbetsgifvarne, de må nu
vara huru hederliga män som hälst, som
äro de rätta, ty, säga hvad man vill, så
långt ha vi ännu icke kommit, att arbets-
tagaren och arbetsgifvaren hafva fullkom-
ligt samma intressen. Om man nu ser på
den förslagslista som uppsattes vid mötet i
Töfva, så finner man der på förslag till
styrelseledamöter icke en enda <i>verklig</i> ar-
betstagare, utan hufvudsakligast mer och
mindre arbetsgifvare. De å förslaget upp-
satta personerna äro nemligen: en filosofie
doktor en muraremästare, en kopparsla-
garemästare, en smidesfabrikör, en vakt-
mästare (hvilkens hufvudsakliga yrke är
handel), en arkitekt och en mjölnare an-
ställd hos ett bolag) och således, som
sagdt, ej en enda verklig arbetstagare, om
vi icke dit skola räkna mjölnaren. Af
timmermän, mureriarbetare, bärare, stuf-
vare, grundläggare eller sågverksarbetare
finnes sålunda ingen hafva varit värdig att
komma i åtanka, dock känna vi många
redbare, förståndige, nyktre och <i>presen-
table</i> män ibland dessa kategorier inom
och i närheten af vårt samhälle, som skulle
vara fullt lämplige för ett sådant uppdrag.
Vi nämde sågverksarbetare, emedan oss
synes, som om Sundsvalls arbetarering får
lof att taga dessa med i räkningen, såvida
det skall blifva något bevändt med den
omordade utbredningen af ringen och såvida
det icke är meningen att bilda den uteslu-
tande i handtverksmästarnes intresse, och
detta tyckes ej häller, vara fallet emedan
de mera framstående af dessa inom sam-
hället hitintills icke inträdt i eller tagit nå-
gon närmare notis om densamma å de hit-
tills hållna mötena. Ej heller må det väl
vara meningen att ringar skola bildas för
att gifva en och annan frasmakare till-
fälle att framkomma med en hel del gam-
malt lager af den sorten, ty frasernas tid
borde nu vara förbi och handlingens dere-
mot vara inne. Vid det nyss nämda Töfva-
mötet kunde man ej heller underlåta att
lägga märke till en annan sak, nemligen
att ett visst något gjorde sig gällande för
undertryckande af att icke allt för många
<i>sjelfständiga</i> karakterer skulle ställas bred-
vid den ledande viljan i en blifvande sty-
relse eller hvad kunde meningen vara med
byggnadsförmannen L. J. Larssons igno-
rerande oaktadt han tydligen hade större
pluralitet för sig än flera andra som god-
kändes? Han är dock en man som vuxit
upp ibland de verklige arbetarne.